Cosmics Leaving OUtdoor Droplets eller CLOUD är något så banbrytande som empirisk forskning inom klimatvetenskapen, där experiment och observationer annars är utrotningshotade fenomen. Istället ser vi oftare spännande och viktig skattefinansierad forskning med titlar som:
Klimat och genus – Vilken betydelse har ett intersektionellt genusperspektiv i klimatfrågorna? (Göteborgs Universitet, länk numera död).
Experimentet har utförts med hjälp av CERN:s partikelaccellerator och har gått ut på (mycket förenklat) att testa Henrik Svensmarks hypotes om hur solen påverkar jordens klimat indirekt genom att avleda eller inte avleda kosmisk strålning från jorden; det här påverkar i sin tur molnbildning som naturligtvis har en mycket stor effekt på planetens klimat.
Forskningsledaren Jasper Kirby var tyvärr otaktisk nog att redan innan experimentet gå ut med sin tes att merparten av den blygsamma globala uppvärmningen på några tiondels grader under de senaste decennierna kan förklaras med det här fenomenet. Det här kätteriet mot IPCC-dogman gjorde att det plötsligt blev svårt att få finansiering, men experimentet kom trots allt igång till slut.
Redan för några veckor sedan kunde man ana att resultatet inte skulle vara till gagn för den rådande klimatalarmismen, då CERN:s högsta höns gick ut och satte munkavle på sina medarbetare: de skulle ”presentera resultaten men inte tolka dem” löd det ordagranna uttalandet.
Resultaten visade mycket riktigt att den kosmiska strålningen har en starkt pådrivande effekt på formationen av molekyler i atmosfären, men långt ifrån hela processen är klarlagd. Kontentan så här långt är i alla fall att klimatmodellerna–som är den enda och mycket bräckliga grunden för dagens klimatlarm–måste revideras ordentligt.
DN:s prisbelönta vetenskapsjournalist Karin Bojs å andra sidan, som redan vid tidigare tillfällen hånat Svensmark mellan raderna, svamlar som vanligt på så det ryker och presenterar resultatet som en bisats under rubriken ”Bottenrekord för isen i Arktis” (inte heller det påståendet är sant).
Vetenskapen i sin ursprungliga form tar alltså ett försiktigt kliv framåt igen även om inte vetenskapsjournalistiken gör det.